Boktips!

För någon vecka kände jag att jag var redo för något lite mer intellektuellt utmanande än de deckare jag spenderat första delen av sommaren med att plöja, så jag letade upp några böcker som lät spännande. Nu har jag hunnit läsa alla så jag tänkte visa er mina favoriter.

Jag börjar med den viktigaste. Flickan och skulden är en debattbok som tar upp problematiken kring hur våldtäkter och sexuella övergrepp ses på och hanteras i samhället och även mer specifikt inom rättsväsendet. Denna borde alla läsa, alla. Tjejer som killar, unga som gamla. Jag blir så vansinnigt arg när jag läser, men arg på ett bra sätt.

Jag gillar Kadefors ungdomsböcker och jag tycker om denna precis lika mycket. Den handlar om Jonas, om kärlek och om hur händelser ur det förflutna kan göra sig påminda många år senare.

Väldigt tänkvärd.

Det är inte helt vanligt att unga kvinnor porträtteras på det sätt den här bokens huvudperson blir utan att det görs till en så himla stor grej. Hur hon ser på sin kropp, vad hon gör med den, vad andra tycker eller inte tycker om det. Trots ett ganska stort mått av ångest tyckte jag att det var väldigt befriande att läsa om.

Att tipsa om en film från 1999.

Av olika anledningar ser vi extremt mycket på film hemma just nu. Vi har helt övergett tv-utbudet till förmån för Netflix. Om man någon gång funderar på varför känns det genast ganska motiverat när man väl slår på kanalerna och tvingas zappa mellan En stark resa med Morgan och Ola-Conny, Postkodmiljonären och CSI Miami...
Igår var jag ensam för första gången på en evighet och bestämde mig för att se The Talented Mr Ripley. Antagligen sist av alla, men ändå! Jag såg den och jag gillade den. Av någon anledning var det första gången på länge som jag kunde hålla fokus en hel film.
Jag ska inte göra någon djupare analys, jag lovar, men jag ska ge dig ett tips. Om du mot all förmodan inte har sett filmen tycker jag att du ska göra det. Speciellt om du gillar psykologiska thrillers. Om du inte gör det så kan du bara njuta av alla snygga, välklädda människor, både huvudkaraktärerna och de som flimrar förbi i bakgrunden.

London calling? Missa inte! pt 2.

I begynnelsen av denna blogg försökte jag mig på att skriva en Londonguide. Tanken var att det bara skulle bli ett inlägg, men eftersom att London är en så himla bra stad med tusen miljoner saker att göra fick det inte riktigt plats. Marknader och museum hann jag i alla fall beta av, men det är ju en väldigt liten del. Så nu, några månader senare, kommer fortsättningen.
Ett brunchställe, ett lunchtips, en middagsrestaurang och så lite fika.

Att äta

Som ni kanske har förstått så älskar jag marknader och i London finns det väldig många bra. Det är faktiskt mitt bästa lunchtips. Marknadsmat är god, billig (en hel måltid för 4 pund, som hittat!) och det finns ofta väldigt mycket att välja på. I Camden till exempel, där bör du svänga ner till höger efter kanalen och välja bland stånden där, godare och mindre trångt än inne i stallet. Då kan du dessutom sätta dig vid vattnet och äta, eller på en av alla gamla mopeder som gjorts om till sittplatser.

 

Min favoritmarknadsmat är nog ändå den i Brick Lane, eller Truman Brewery Boiler House Food Court som den så fint heter. 

Det som är roligt där är att det inte bara finns indiskt, "mexikanskt", kinesiskt och pizza, utan mat från i princip hela världen. Vad sägs om jordnötspannkakor från Malaysia eller vegetariskt från Etiopien?

Jag inser medan jag skriver att detta blir ingen fancy matguide, då man som (relativt) fattig au pair inte så ofta hamnade på lyxkrogar eller ens riktiga restauranger. Perfekt om du reser på budget, med andra ord! Mitt nästa tips är ändå ett ställe med både vinlista och servering vid borden.
Det heter La Donna Margherita och ligger på Lavender Hill i Battersea. Det är inte supercentralt men det går att ta sig dit med buss 87 eller promenera en bit från Claphams tunnelbana.
La Donna Margherita är en jättemysig, familjeägd restaurang som känns lite som en italiensk kvarterskrog. Ägarna är italienska, personalen är italiensk, gästerna är italienska.
Jag skulle rekommendera pizzan, som sägs vara den bästa i London, men de har annat gott också.

Om du är sugen på brunch (klart du är!) så finns det många ställen att välja på. Ett av dem heter The Breakfast Club och finns på fyra ställen i stan. Tre av dem ligger lite öster om absoluta centrum, men det finns även ett i Soho. Jag har varit på två av restaurangerna och det var lika gott på båda. Dock skulle jag nog rekommendera det i Hoxton av mysighetsskäl.
De har allt. Allt från ägg, toast och bacon till lite mer uppstyrda brunchalternativ. Missa för Guds skull inte pannkakorna!
Var beredd på att köa lite, men om du har tur bjuder de på varm choklad medan du väntar.

När du är i London är det nästan ett måste att testa Afternoon Tea, för mer brittiskt än så blir det nog inte. Det finns nästan överallt, men om du vill tvista till det lite tycker jag att du ska testa Chocolate Afternoon Tea på Hilton Hotel.
Det finns allt man förväntar sig av ett bra afternoon tea, plus lite till. I tema choklad. Du hör ju, om du gillar choklad det minsta så får du inte missa detta! Dessutom är det ganska roligt att få klä upp sig lite, bli oklanderligt omhändertagen och känna på lite lyx. Jag och Frida satt där en hel eftermiddag och tittade på genomvåta turister som skyndade förbi på Park Lane medan vi försökte få i oss allt vi blivit serverade. Och tro det eller ej, men det gick. Servitrisen var i chocktillstånd.

Jag hoppas verkligen att det dröjer mindre än tre månader till nästa del av guiden, jag ska göra mitt bästa. Då tänkte jag berätta om några pubar, barer och klubbar jag gillar. Stay tuned.

Lördagsutflykt!

Igår bestämde sig Marcus för att ta en hel dags paus från allt vad filmklippning, kreativ process och uppsats heter och istället gav vi oss iväg på äventyr.
I ottan gick vi upp och packade ryggsäcken. Med siktet inställt på nordöst började vi sedan traska. Vi skulle nämligen till Sausalito över dagen!
Sausalito är en liten stad som ligger på andra sidan Golden Gate Bridge. Det känns lite som en sömnig semesterby i Frankrike eller Italien, speciellt eftersom det är flera grader varmare där än i San Francisco. Otroliga hus, lummiga omgivningar och en och annan sportbil bidrar till känslan.
Man kan se Sausalito på andra sidan bukten och med färjan tar det ungefär 20 minuter, men till fots är det något mer av en utmaning. En och en halv mil, ganska precis vad man klarar av i Converse och Vans. Lite svettigt, men så värt när vi väl var framme.

Jag tog rätt mycket kort, varsågoda!

Lyckligt ovetandes, innan vi brände oss sönder och samman.

Var lite osäker på om bron verkligen skulle hålla...

Hej Stilla havet.

Har så många bilder av denna bro...

Något trötta på att gå och inte riktigt framme än.

Hej Sausalito!

Vi satte oss på ett not-so-fancy ställe med förväntningen att maten skulle smaka därefter.

Men den här burgaren var så jämrans god, har inte kunnat tänka på något annat sedan dess...

Utmattade efter långpromenad och saftig lunch lade vi oss i en park och njöt av solen.

Efter någon timme tog vi färjan hem igen, och vad som hände på kvällen får ni veta någon annan gång.

Show a little leg, got to shimmy your chest.

Så passar jag även på att skjutsa in lite reklam i bloggen, helt skamlöst.
Nu är det snart premiär för vår show Baby Blues Burlesque och det finns fortfarande lite biljetter kvar till sista helgen. Så om du inte har något för dig på långfredagen eller påskaftons kväll tycker jag att du ska gå in här och boka en biljett. Kommer garanterat bli ett spännande avbrott från ägg och påskkärringar.

Från helgens kostymrep. Detta är vad som väntar...

Nästan som magi.

På grund av min envisa hosta och med den medföljande trötthet spenderade jag eftermiddagen i soffan. Efter att ha bläddrat igenom Viaplays filmutbud (och insett att jag saknar Netflix) bestämde jag mig för något lättsmält. Made of Honor. En riktig kvalitetsrulle. Eller?
Hur som helst, filmen utspelade sig delvis i Skottland (amerikansk kvinna åker till Skottland och träffar charmig skotte som pratar skotska och har väldigt skotska familjetraditioner...) och det fick mig att längta tillbaka till Edinburgh.
Om du inte har varit där än, åk! Det är definitivt ett hett tips. När jag bodde i London tog jag och en vän en nattbuss upp och spenderade tre-fyra nätter på ett vandrarhem i en gammal kyrka. Tyvärr var jag och Eva ganska dåligt förberedda när vi åkte, så vi kanske inte fick ut det mesta av resan. Men det var himla härligt ändå såklart. Nästa gång jag kommer dit ska jag ha lite bättre koll.

Det är något väldigt magiskt med Skottland. Musiken, språket, naturen, allt känns lite som en saga.

Hej här bär jag alla kläder jag hade med mig men fryser ihjäl ändå mvh i London var det 25+ (Och nej, jag är inte flintskallig, bara blond)

En smart tjej.

Jag skulle vilja ge er ett tips så här på kvällskvisten. Om ni bara ska läsa en blogg (förutom vår så klart!) så ska ni läsa Nina Åkestams. Hon är en sån tjej som får mig att önska att hon var min storasyster, en storasyster som kunde göra mig mer medveten, belysa problem och öka mitt engagemang. Även om du är fullt nöjd med den storasyster du redan har tycker jag att du ska klicka på länken. Hon skriver vettigt om allt möjligt men med mycket fokus på genus och feminism. Väldigt viktiga saker, med andra ord. Hon har gjort mina ögon lite mer öppna, testa du också!