Stålsätter mig.

Den här bloggen börjar mer och mer likna en dagbok. Jag påtalar lite subtilt för min pojkvän att det kanske är dags för honom att skriva någonting snart, men än så länge har resultaten uteblivit. Det är kanske inte så lätt när man måste balansera skola och andra projekt med massor av besök från hemlandet tänker jag. Förhoppningsvis är han snart tillbaka med sina något mer genomarbetade texter, så länge får ni hålla till godo med mina korta referat. Nu: Resans första löptur. Om jag överlever alla backar så hörs vi senare.