Älskade, älskade.

Nu sitter jag här, på ett tåg någonstans mellan Knivsta och Märsta. Jag ser min spegelbild i fönstret och inser att jag sitter och flinar som ett fån. Det går bara inte att sluta le. Efter veckor av emotionell berg-och-dalbanan är det så skönt att bara vara genuint lycklig. För det är jag idag, lycklig.