När det visar sig att det kanske är fyra dagar tills vi ses, istället för tre, bokar jag det sista torsdagståget till Stockholm. Jag kommer hellre fram alldeles för sent än är ensam en natt till, utan att kunna borra in näsan i hans nacke och känna den välbekanta, trygga doften.
Det spelar ingen roll att det går en buss morgonen därpå, eller att han kanske inte ens är vaken när jag rullar in på stationen. Jag vill bara krypa ner bredvid honom, känna en tung arm runt min midja och en varm kropp intill min. Få en puss på axeln innan jag somnar och vakna upp bredvid.
Vi är i samma land för första gången den här månaden och då är det lite som faktiskt spelar någon roll, såsom sömn och opassande tågtider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar