När körsbärsträden blommar är det nästan omöjligt att inte vara lycklig.

Helt plötsligt blev mitt vanligtvis väldigt lugna liv väldigt planerat. Besök av släkten, 50-årsfirande på Sjökrogen i Katrinelund (ska berätta mer sen, det var fantastiskt!), 18-årskalas i Stockholm, lunch med Lisa och te hos svärföräldrarna är vad denna långhelg har innehållit och kommer att innehålla.
Det låter väl rätt fint ändå?
Dessutom har våren bestämt sig för att komma hit på riktigt och snart vågar man nästan nämna ordet försommar. Björkarna är sådär skira som de bara är några få veckor och snart är vi inne i den vackraste tiden på hela året.
Nästa torsdag kommer han hem, och då blir det komplett.

Är det töntigt att sakna redan?