Ännu en måndag har passerat och precis som vanligt tar den mycket stryk från alla inblandade.
Helgens dygnsrytm, eller avsaknad av sådan, tvingas in i vardagslivets nazimarsch med uppställning vid halv nio på morgonen. Vi fräser åt varandra, suckar åt lärare, dricker litervis med Starbucks och väntar på att denna den 6:e maj 2013 ska krypa ihop i något sorgligt litet hörn och självdö.
Just ikväll somnade med smält Ben & Jerry's över händerna mitt i ett Mad Men avsnitt i smutsiga kläder, orakad och oduschad
En intensiv termin går mot sitt slut och vid det här laget är jag både varmare i kläderna och brunare om skinnet.
För en vecka sen sa vi hejdå vi ses snart och jag inledde "slutspurten" här i SF.
Jag har kommit att älska staden både högt och lågt i ur och skur, på gott och ont, och vi bedriver en oförskämt härlig tillvaro.
Om det inte vore för att jag visste att jag om några månader igen kommer återse de Kaliforniska kullarna som glimrar på avstånd under den ljumna natthimlen från taktopparna, så skulle jag nog känna mig bedrövad.
Det är därför jag utan vemod kan räkna ner dessa två sista veckor dag för dag, tills då jag får komma hem till henne, till familj och vänner, och till det jag för någon tid sedan kallade mitt vanliga liv.
Att det varit dåligt med aktivitet här är talar vi inte högt om, jag uppskattar varje chans jag får att skriva här och det kommer jag fortsätta med. Men ni vet vänner, de e mycket nu... Hörs snart.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar