Hey Joe

Jo, jag har börjat skolan nu och sånt viktigt men innan jag berättar mer om det vill jag skriva om min fascination inför denna man, och män som honom:

Jag har spenderat över tre veckor här på Post Street och har många gånger besökt kvarterets matbutik Trader Joe's som i sann San Francisco-anda säljer noga utvalda ekologiskt närproducerade organiska produkter och råvaror till priser som till och med en CSN-slav kan leva med. 

Butiken är av samma storlek som ett ICA eller Coop, men personalen bär hawaiiskjortor, kallar samtliga kunder för 'dude', brukar opraktiska kassor i trä utan rullband, och ler mot mig som om jag vore Moder Theresa när jag tar med min egen canvas-påse.

Måste erkänna att jag älskar det.

Den skoningslösa graden av lutning uppför Hyde Street jag tvingas bestiga dagligen för att ta mig till denna perfekta storm av medveten konsumtion som Trader's innebär lämnar dåligt med utrymme för skarpsinniga observationer, hemvägen däremot, i underbar nedförsbacke är annorlunda.

Mannen på bilden, som jag således valt att kalla Joe, spenderar sina dagar precis där jag denna morgon fångade honom på bild, hörnet av Sutter och Hyde sittandes på ett fönsterbläck i sten.

Där sitter han i ur och skur (höll jag på att skriva tills jag insåg att dagarna i Kalifornien allt som oftast bjuder på... eh... ur?), sittandes med sitt korsord och kryckan inom armlängds avstånd.

Män som Joe fascinerar mig, kvinnor också för den delen, även om det hittills verkar vara mer acceptabelt för äldre Herrar att spendera dagarna sittandes i vita utemöbler vid ett italienskt kafé, på barer där det står skrivet på dörren att ölen kostar 30 :- och bartendern blandar ut sin Falcon med mer vatten för varje dag som går, eller ett gathörn i San Francisco. 

Där låter de timmarna passera som om de lojalt kommer finnas där och vänta på dem morgon efter morgon.

Joe har gett upp, han har dragit i livets handbroms och vägrar fortsätta framåt. 

Jag fantiserar gärna om den första morgonen han satte sig på hörnet, vad var det han fastnade för? 

Det är ingen vacker plats. Förmiddagssol visserligen, men i en stad som San Francisco finns det ca 150 platser jag skulle välja framför denna hårdtrafikerade korsning, där den enda utsikten som erbjuds är apotekskedjor och Ace's bar.

Samtidigt finns det något romantiskt med att spendera de sista ljuva åren petandes med korsord i gathörn, säkerligen har Joe fler rutiner han följer lika benhårt. 

Kanske är han stammis på en lokal diner där han äter sin frukost varje dag, and everybody knows his name. Kanske promenerar han ner till vattnet och simmar någon timme efter han löst sitt korsord. Kanske ringer han sin dotter varje dag innan han sätter sig i fönstret för att bli överanalyserad av en svensk reklamstudent med för mycket fritid.

Kanske har Joe efter över 70 år i livet insett precis hur han vill spendera sina dagar, eller sitter han kanske fortfarande där och undrar vad han ska göra med resten av livet som alla oss andra...