Att gå i skola verkar ha en annorlunda innebörd på den här sidan pölen. Under veckan har vi blivit överösta med dataprogram och teknisk utrustning till ett värde närmare 15 000 svenska kronor, vilket jag inte klagar över, jag bara konstaterar att tiden då jag tvingades panta burkar för att ha råd med svartvita utskrifter av labb-rapporter är över.
Academy of Art University är tydligen den största fastighetsägaren i San Francisco.
Den skeptiska känslan i magen jag kände då vi första veckan promenerade förbi inte en, men två bilhallar innehållandes gamla Rolls Royce och Bugatti-bilar, ägda av AAU, är nu borta.
Inte ens lyfter jag på ögonbrynet då rykten om hur President Stevens låtit bygga ett kapell i anslutning till hennes hem beläget i finanskvarteren dit ingen förutom Mrs. Stevens herself är välkommen.
Det rör mig inte längre i ryggen att AAU i samband med skollagets basketmatcher i halvtid lottar ut en termins tuition, en summa motsvarande ca 9000 dollar, till den lyckliga sate som lyckas träffa korgen från halvplan. Typ såhär. Tidigare hade jag nog tänkt att det säkerligen finns andra sätt att avgöra vem som anses vara värdig ett sådant stipendium. But hey, this is AMERICUUAAH.
Det verkar som att min första termin på konstskola kommer spenderas framför designprogram som Photoshop och Illustratör, samt med filmproduktion. Ni kanske undrar på vilket sätt jag som blivande copywriter i reklamsammanhang har nytta av dessa kunskaper, och jag lovar att återkomma när jag har ett svar. Men om ni har några gratulationskort som behöver ritas grafiskt, eller kanske någon som klipper ihop semesterfilmen från Koh-Phanang julen 2011 så är jag snart er go to guy.
Vi hörs snart igen kids, stay safe out there.
 |
| But Why? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar