Det svåra gömmer sig ofta i de små sakerna. Det kan vara feltolkade sms, skypedejter som faller igenom, en blick över grovkornig uppkoppling.
Ovanan i att vara ifrån en människa du levt i fullkomlig symbios med under lång tid gör hjärtat tyngre och bångstyrigt. Hjärtat drar i dig, bråkar. Tar med dig på långa turer genom ångest och ovisshet, platser du aldrig besökt utan vägvisning och stöd från henne.
Den orimliga svartsjukan visar sitt fula ansikte, men du känner igen honom sen senast. Du vet att han inte har något att erbjuda förutom lögner och fantasier. Så du låter honom inte ta över, låter honom inte komma upp till ytan för att andas.
Den värsta av dem alla är Avståndet. Han är skoningslös och kall på ett sätt de andra inte kan mäta sig med, han är svår att hantera. Avståndet försvårar allt han kommer i kontakt med, han ruinerar och plundrar.
Kärleken är en svår värld att leva i när gränsen mellan vad som är verklighet och på låtsas aldrig tycks bestämmas.
Nyss misstänkte jag att hon var ledsen på telefon, anade en underton som bara vi känner igen hos varandra. Dagen är snart över i Sverige och hon svarar inte på mitt sms.
Välkommen ombord, nästa hållplast ångest.
Dörrarna stängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar