Den här bloggen startade som ett gemensamt projekt av
Marcus och mig när han för ett år sedan flyttade 400 mil och ett
världshav bort. Då visste vi inte hur det skulle gå, men jag tror att vi
båda hade en stark magkänsla om att allt skulle lösa sig. Hittills har
den magkänslan inte svikit oss. Dock har den här bloggen har fallit lite i
glömska bland plugg, nya vänner, gamla vänner, familj, resor och
helgaktiviteter. Så som det lätt blir.
Efter månader av frånvaro har det börjat klia i fingrarna igen. Jag har ändå bloggat sedan jag gick i åttonde klass och utan en blogg känns det lite som att något fattas. Inte till en början, men ju längre tiden går ju starkare blir känslan. Så jag har bestämt mig för att komma tillbaka hit.
Jag hoppas att detta kan bli en avlastningsplats för mitt skrivande, med lite mindre vardagsuppdateringar än förut men desto mer längre texter och reflektioner. Texter om allt möjligt, allt som är lite för stort för att få plats på 140 tecken kommer förhoppningsvis att hamna här.
Självklart kommer ni även hitta uppdateringar om vad som händer i mitt
liv blandat med bilder, tips och töntiga kärleksinlägg. Det går inte att
komma ifrån.
Jag hoppas att jag kan få min kära pojkvän att gästskriva ibland, för jag tror att både jag och ni skulle sakna hans texter annars.
Vad jag vill säga med detta är väl egentligen: hej, nu är jag här igen, hoppas att ni också kommer tillbaka.
