Where skies are blue.

Både jag och herrn är fruktansvärt dåliga på att blogga just nu, jag vet. Men med mindre än en vecka kvar tillsammans finns det saker man hellre gör, som att lyssna på storytelling i Mission, dricka cider i Dolores Park, gå på baseballmatch, äta glass och njuta av +26 grader. Så tyvärr blir det nog inte så värst frekvent bloggande den närmaste tiden men jag lovar att berätta allt så fort jag är tillbaka i hemlandet.

På Instagram uppdaterar jag oftare, om du vill följa mig där så heter jag @linneabe.

Vad gör vi?

Det är fortfarande soligt och himla varmt, så mycket tid spenderas på taket här på Post. Där får man egentligen inte vara, men det är svårt att låta bli när det är så väldigt trevligt.
Förutom att hänga på taket så har jag varit i Haight/Ashbury och tittat på hippies och vintage, lagt till poäng till min hipsterkvot i och med skoköp på Urban Outfitters, promenerat i Marinan och annat härligt. Igår var jag och Marcus på SFJazz Center och tittade/lyssnade på något som jag nu inser kommer låta väldigt flummigt.
Det var alltså en "reading" av Allen Ginsbergs Kaddish framfört av två skådespelare tillsammans med en liten jazzensemble och en videoinstallation i bakgrunden med teckningar av Ralph Steadman (som gjort illustrationerna till Hunter S. Thompsons böcker). Låter lite konstigare än  det var.

Tyvärr har jag inte så många bilder att bjuda på från de senaste dagarna, men en skruttig mobilbild är kanske bättre än inget?

Mezekväll!

Efter hårt jobb måste man belöna sig själv. Det tycker i alla fall jag, så efter avslutad musikvideoinspelning satte vi av mot Trader Joe's för att inhandla ingredienser till en fet mezemiddag. Hummus, tzatsiki, tomatsallad, aubergineröra, pita, orientaliska köttbullar à la Hugo osv osv osv. Fett!

Musikvideo in the making...

Meze och nakenfilm.

I skrivande stund sitter jag och lyssnar på när Hugo filmar Marcus som mimar till hiphop i duschen. "Vadan detta" kanske du undrar, det skulle jag gjort. Men det är inget snuskigare än att de håller på att spela in en musikvideo till en kurs på uni. Väldigt underhållande för oss som inte är med och jag och Jacob sitter mest och skrattar.

Nu: Mer filmning och sen mezekväll!

Är inte riktigt så vansinnig som jag ser ut, lovar.

Lördagsutflykt!

Igår bestämde sig Marcus för att ta en hel dags paus från allt vad filmklippning, kreativ process och uppsats heter och istället gav vi oss iväg på äventyr.
I ottan gick vi upp och packade ryggsäcken. Med siktet inställt på nordöst började vi sedan traska. Vi skulle nämligen till Sausalito över dagen!
Sausalito är en liten stad som ligger på andra sidan Golden Gate Bridge. Det känns lite som en sömnig semesterby i Frankrike eller Italien, speciellt eftersom det är flera grader varmare där än i San Francisco. Otroliga hus, lummiga omgivningar och en och annan sportbil bidrar till känslan.
Man kan se Sausalito på andra sidan bukten och med färjan tar det ungefär 20 minuter, men till fots är det något mer av en utmaning. En och en halv mil, ganska precis vad man klarar av i Converse och Vans. Lite svettigt, men så värt när vi väl var framme.

Jag tog rätt mycket kort, varsågoda!

Lyckligt ovetandes, innan vi brände oss sönder och samman.

Var lite osäker på om bron verkligen skulle hålla...

Hej Stilla havet.

Har så många bilder av denna bro...

Något trötta på att gå och inte riktigt framme än.

Hej Sausalito!

Vi satte oss på ett not-so-fancy ställe med förväntningen att maten skulle smaka därefter.

Men den här burgaren var så jämrans god, har inte kunnat tänka på något annat sedan dess...

Utmattade efter långpromenad och saftig lunch lade vi oss i en park och njöt av solen.

Efter någon timme tog vi färjan hem igen, och vad som hände på kvällen får ni veta någon annan gång.

Ost, prosciutto, salami, chips, vindruvor och vin.

De arma krakarna på AAU är för tillfället överrösta med plugg, så i fredags hade "vi" en riktig långkörare på Cup-A-Joes. Det kanske inte det jag tycker är allra roligast i livet, att titta på när min pojkvän pluggar, vilken tur då att det som hände sen är bland de bättre sakerna.
När Marcus var klar knatade vi ner till North Beach, ett av mina absoluta favoritställen här.
I en av de små genuint italienska delikatessbutikerna köpte vi lite ost, chark och vin. Det var nämligen dags för picknick!

På väg ner för en av alla de vansinniga backar som är den här staden.

Vi hade bestämt att gå upp till Coit tower för att avnjuta maten.

Och knatade upp för vad som kändes som minst tusen trappsteg.

Utsikten var fantastisk ännu en gång, även om det är lite svårt att se här.

 

Detta var den enda bilden jag tog på något som skulle kunna kallas måltid, resten var vi för snabba att hugga in på.

När solen börjat gå ner blev det lite för kallt för att sitta kvar, så då promenerade vi lite närmare stan för att titta på böcker hos City Lights books. Kvällen avslutades med en chocolate chip cookie dough-milkshake på Swensens på den mysiga delen av Hyde St.
Ja, ni hör ju hur fint det låter.

Dagen då jag spelade in film.

Nu ligger jag och slötittar på film samtidigt som Marcus håller på att klippa filmen vi spelade in tidigare idag. Eller han och Hugo spelade in, jag pratade bara. De har nämligen i läxa att göra en news story och Marcus har valt att berätta om min lillebrors olycka. Så den senare delen eftermiddagen har vi sprungit runt i Nob Hill och Chinatown för att få bra bilder, göra en intervju men framför allt fånga en utryckande ambulans på film (vilket gick sådär...).
Så här såg det ut när vi försökte:

Först: Kaffepaus på Cup-A-Joe's, alla svenskars stammisställe.

När Marcus håller i kameran...

Sen gick vi backe efter backe efter backe upp till Russian Hill.

Där det var lite för blåsigt för att kunna filma, men himla fint ändå.

När perfektionist-Marcus var relativt nöjd med det vi åstadkommit promenerade vi hem på solvarma gator. Så himla gött med sommar!

Jag har träffat Andrea idag också, men det berättar jag mer om senare.

Om jag ändå mindes vad det hette.

Så här fint var det igår när vi gick Hyde ner till Marinan för att äta mexikanskt på ett jättemysigt ställe. Gott vin hade de också. När man dessutom har världens finaste kille med sig så kan det nästan inte bli så mycket bättre.

När vi var nöjda gick vi hem, åt oreokaka och kramades framför nya avsnittet av Mad Men. Ett väldigt fint avslut på födelsedagen.

Fett!

När jag tröttnat på att strosa runt i affärer där jag ändå inte ville ha något styrde jag stegen mot det Safeway jag letat ut på Google maps. Där handlade jag för över 30 dollar, bland annat dessa:

Anledningen till detta var att jag hade bestämt mig för att baka. SuperOreokaka! Receptet hittade jag i höstas på den här bloggen och eftersom det är en av de godaste tårtkakorna som jag vet (oreos, vit- och mörk choklad OCH kladdkaka...) tyckte jag att den passade bra på min födelsedag.
Det är alltid lite knepigt att baka i ett nytt land, eftersom det inte riktigt är samma mjöl, formar, spis och sånt där. Men denna kaka är svår att misslyckas med, så jag hoppas den smakar lika bra som den brukar när den väl svalnat ordentligt.

Vad är det för dag idag?

Idag är det den 8:e april, vilket betyder att för exakt 22 år skedde något storslaget. En händelse som kom att förändra världen för alltid. Efter den dagen blev livet aldrig någonsin som förr igen.

Äh, nu kanske jag överdriver en aning, men hur som helst, idag är det min födelsedag! Den tänkte jag fira med en sväng förbi utomhusgymmet i Marinan, shopping runt Union Square och genom att bara njuta av vädret. Det ska nämligen bli varmt à la svensk sommar här hela veckan.
Tyvärr är Marcus i skolan nästan hela dagen, men ikväll ska vi ut och fira på något sätt i alla fall.

Och här tänkte jag lägga till en bild på mig i yngre år, men tror ni att jag hittade en sådan? Nej då, ni får nöja er med denna. Jag tycker ändå att den är rätt fet, och födelsedagsglittrig.

Sunday funday...

Idag tar vi det lugnt. Eller, i alla fall jag. Marcus har en del plugg att pilla med så jag har spenderat dagen framför Netflix och antagning.se, det ena något mer ångestfyllt än det andra. Jag hade kunnat ta vara på tiden och shoppat runt Union Square som planerat, men de planerna grusades snabbt av två stora skavsår som kom som ett brev på posten efter min lilla (lilla) förmiddagspromenad till Polk St.

De är allt snygga de nya skorna, men det finns väl ingen som har så där smala fötter på riktigt?!

Och bilden är inte ens nära verkligheten, såklart...

Den stora rundan.

Och de fantastiska dagarna i San Francisco bara fortsätter.
Igår var Marcus i princip ledig från skolan så på eftermiddagen tog vi en rejäl promenad, eller "the great tour" som han kanske skulle kallat den. Vi spanade på möbler och hipsters i Mission, njöt av solen i Dolores Park och vandrade runt i Castro. Sen shoppade vi vintage och kryssade bland hippies i Haight-Ashbury för att när det blev mörkt sätta oss och äta falafel och grillspett på Hayes St. Det var varmt, solen sken och jag tror att jag blir mer och mer kär i den här staden.

Välbehövlig paus i Dolores Park.

I Castro har de vita duvor.

Och typ världens största regnbågsflagga.

På mysiga Hayes&Kebab.

En inte helt vanlig onsdag.

Under min springtur på förmiddagen igår sprack det tunna molntäcket upp och när jag kom hem såg jag ut ungefär som att jag blivit puttad i en pool. Jag antar att min nordiska kropp inte vant sig vid det kaliforniska klimatet riktigt än.
Sen väntade en fantastisk dag, både vädermässigt och på andra sätt. När Marcus var klar i skolan promenerade vi iväg och tittade på utsikten från Russian Hill. Då ringde plötsligt Andrea, en medelålders kvinna och vän till Marcus som är otroligt fascinerande. Vi mötte upp henne vid ett café och hängde sedan med henne hela eftermiddagen. Svängde förbi San Francisco Art Institute, gick ner till North Beach där vi träffade hennes vän som varit roadie till Bob Dylan (!) och blev visade hörnet av Café Trieste där Allen Ginsberg skrev Howl. Det kändes som ett väldigt privilegium att bli guidad runt av någon som bott i staden så länge. Hon hade massor av intressanta historier och anekdoter om många av de platser vi passerade, information som man aldrig skulle hittat annars.
Efter att ha passerat China Town gick vi hem och vilade, eller ja, Marcus pluggade och jag sov...

Jag var jättedålig på att ta kort igår, men tröstar mig med att vi kommer hamna i North Beach många fler gånger under min månad här, i alla fall om jag känner oss rätt.

Han posar inte ens, fastän man skulle kunna tro det.

En liten bit av Grant St.

Glad, men solbränd, tjej.

Stålsätter mig.

Den här bloggen börjar mer och mer likna en dagbok. Jag påtalar lite subtilt för min pojkvän att det kanske är dags för honom att skriva någonting snart, men än så länge har resultaten uteblivit. Det är kanske inte så lätt när man måste balansera skola och andra projekt med massor av besök från hemlandet tänker jag. Förhoppningsvis är han snart tillbaka med sina något mer genomarbetade texter, så länge får ni hålla till godo med mina korta referat. Nu: Resans första löptur. Om jag överlever alla backar så hörs vi senare.

På plats.

Och så var jag äntligen här. Efter månader av väntan, längtan och planering så har jag till slut landat i San Francisco. Resan startade egentligen redan i söndags, då jag checkade in på Clarion Hotel Arlanda. Vill härmed deklarera att jag från och med nu alltid ska bo på hotell innan en resa, snacka om att addera guldkant på tillvaron. Som om inte fyra veckor i USA räcker liksom.

Efter att ha tagit mig igenom pärsen 2 + 11 timmars flygresa ensam landade jag i ett soldränkt och sommarvarmt San Francisco. Och helt plötsligt stod han där. Världens finaste person som jag inte träffat på 76 dagar. Hur det var att träffas igen? Underligare än jag trodde. Får man verkligen vara såhär nära någon? Det var ovant men väldigt, väldigt fint såklart.

Hej våren.

Hej älskling.

Hej Golden Gate.