tisdag 14 maj 2013

"Men det är ju en komplimang, du borde bli glad".

I söndags träffade jag vid olika tillfällen två tjejer jag jobbade tillsammans med på Burger King. När jag pratade med dem började minnen komma tillbaka, saker jag verkar förträngt. Som hur frustrerande, kaosartat och stressigt det är varje lunch. Hur sommarvärmen förvandlar restaurangen till en kokande, bubblande gryta där man krigar i sitt anletes svett medan vintern gör fläktarna iskalla och du riskerar att frysa fingrarna av dig då det egentligen är alldeles för kallt för att jobba i t-shirt.
Men framför allt hur det är att jobba natt och servera hundratals spritstinkande, högljudda, buffliga neandertalare och förväntas göra det med ett leende. Hur man, kväll på kväll, tar emot kommentarer och "komplimanger" som en självklar del av jobbet. Hur det blir en normalitet att behöva konfrontera, eller undvika att konfrontera, killar och män som talar om för dig hur stora bröst du har, hur gärna de vill ta med dig hem, om du kanske möjligtvis finns på menyn. Det blir så vanligt att du inte ens behöver reflektera över det. Det är så det är bara.
Med lite distans till det hela inser jag det ännu mer, hur sjukt det är. Hur hundratals tjejer varje helg måste utstå sexuella trakasserier på sitt jobb. Av sina kunder. Inte bara en gång, utan många gånger varje arbetspass. Att man ställer tjejer i kassan för att det ger bättre försäljningssiffror.
Jag har mer än en gång varit med om att män som åldersmässigt skulle kunna vara min pappa mer eller mindre diskret kommenterar min kropp som om den var allmän egendom. 
Är det okej?
Nej, det är inte alls okej. Inte ens nära.

Ofta var vi inte en enda medarbetare över 22 år och för många unga tjejer var det här den första kontakten med arbetslivet. Tycker ni att det verkar som en bra start?
Det är inte många som vågar säga ifrån när kommentarerna duggar tätt från både äldre och fysiskt överlägsna män, inte alla som vet att man faktiskt kan vägra att servera någon. Istället lär man sig att ignorera, att vara tyst när man får den fjärde kommentaren för kvällen redan innan midnatt. Det blir enklast så.
Om man faktiskt säger till kan man räkna med förvånade miner på andra sidan kassadisken. Som att många inte förstår vad de säger. Och nej, det spelar ingen roll om du är full. Det spelar faktiskt ingen roll alls.

Många kanske skulle säga att det inte finns så mycket att göra åt detta. Det är som det är. Det absolut värsta konstaterandet  i världen om du frågar mig. Om alla skulle tänka så skulle alla gifta kvinnor fortfarande vara omyndiga och oberättigade till att rösta. Det är klart att det finns något att göra.
Säg till! Reagera. Låtsas inte som att det är okej. 
Det kommer inte gå fort och det kommer inte hjälpa alla, men det kanske hjälper en stackars gymnasieungdom att slippa ha ont i magen innan varje nattpass. Då är det värt det.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Heja själv! Tycker du verkar ha så bra genustänk i Lykkes uppfostran, en förebild helt klart!

      Radera