Gnäller.

Ledsen för dåliga uppdateringar här på sistone. Som ni kanske kan avläsa av föregående inlägg så har livet fått sig en rejäl omskakning under den senaste veckan. Mer än så vill jag inte utveckla det hela och tiden får utvisa om jag någonsin gör det. Läget ser dock under omständigheterna något ljusare ut idag än vad det gjort på länge.

Annars då?
Jo men absolut, livet har pinnat på som vanligt och vardagen börjar så smått sätta sig i fogarna.
En lärare jag hatar talade för några dagar sen om "The Forth Week Blues" och även om jag Å DET GRÖVSTA tvivlar på nämnd lärares sociala känselspröt, så ligger det kanske något i det han säger.
Förutom att jag upplever turbulens på hemmaplan så bubblar en gradvis intensivare frustration över skolan inom mig.
Vi har gång på gång varnats över hur "nivån" på klasserna inte riktigt är som förväntad första terminen, BUT. OH. MY. GOD. Det sägs att det blir vad man gör det till, men när klasskamrat som inte bör nämnas vid namn här frågar magistern om hårddisken hon med sladd precis KOPPLAT IN I DATORN någonsin måste byta batteri så tappar jag både hår och hopp om mänskligheten.
Jag är rädd för att konstatera att vår medfödda svenska illusion om överlägsenhet knappast rubbas av den stundtals förbluffande nivå av tankeverksamhet hos våra kära medstudenter.

Och ja, jag kanske låter som en synnerligen stor skitstövel just nu men jag tror inte att mina fellow Swedes orkar höra mer gnäll från Petterssons ringhörna, så ni får helt enkelt stå ut.
Och då har jag inte ens nämnt superstjärnan som på förmiddagslektionen påstod att det nog var ett större antal människor som sett "The Human Centipede" i jämförelse med "Good Will Hunting"...........

Skjut mig. Tack och god natt.