Jag önskar att jag var bättre på att leva nu. Att jag inte behövde tänka fullt så mycket på nästa roliga händelse, nästa resa, hur det ska bli om tre månader eller när vi pluggat klart. Det är jättehärligt att ha visioner och drömmar, att längta och se fram emot, men man vill inte missa sånt som händer här. Nu. Småsaker, som hur härligt det är att äta middag med familjen, hur mycket de får mig att skratta. Vilken fördel det är att ha nästan alla vännerna i samma stad. Känslan av att stå på scen.
Istället blir det bara en passage, en enda lång transportsträcka på väg mot nästa äventyr. Jag trivs ganska bra, är helt okej glad och gillar väl det jag gör, men vill inte vara här egentligen. Nu får det räcka, för första gången någonsin har jag tröttnat på den här staden. Jag vill upptäcka spännande saker, se nya platser, gå på andra gator. Känna mig inspirerad, engagerad, passionerad. Just nu känns det som att jag bara går runt och trampar i mellanmjölksvintern som aldrig försvinner.
Men det är bara några månader kvar nu, och snart blir det vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar